Spela piano efter gehör
Gehör kallas förmågan att kunna uppfatta vilka toner ett musikstycke är uppbyggt av. Den som har väl utvecklat gehör och behärskar ett instrument kan spela en melodi utan att behöva titta på något notblad.
Genom att musicera kommer du med tiden att träna upp ditt gehör. Fast det går oftast långsamt om du inte verkligen ”lyssnar” när du spelar samt prövar din förmåga att lyssna dig till rätt ton genom att inte alltid titta på noterna.
Perfekt och relativt gehör
Förmågan att höra exakt vilka toner som spelas utan referenstoner kallas perfekt gehör. Med perfekt gehör går det att genom enbart en lyssning att lära sig en melodi. En nackdel för dem med denna förmåga är att njutningen med att lyssna till musiken minskar då det övergår till en kvantitativ analys av toner.
Förmåga att höra vilken ton som spelas genom referens kallas relativt gehör. Det kan handla om att kunna skilja på en ters från en kvart, en kvart från en kvint och så vidare. Detta är en förmåga som går att träna sig till. Ett tips när man försöker urskilja en intervall är att tänka på riktigt kända låtar. De två första tonerna i "Idas Sommarvisa" är till exempel en kvart medan "De två första i "I natt jag drömde" är en prim. Se vidare Intervaller.
Låter det rätt eller fel?
En vanlig skala i dur är för många lätt att känna igen i stigande sekvens. Det är till detta som man ibland sjunger do, re, mi, fa, sol, la, ti (s.k. solemisation). Dessa företräder tonerna c (do), d (re), e (mi), f (fa), g (sol), a (la) och b (ti).
Nedan visas en tonbild med tonerna c, d, e, f, g, a, b, c (C-skalan i dur). I det ena av ljudexemplen finns en ton som inte ska ingå, kan du höra vilken? (Svar längst ned på sidan.)
Nedan kan du se en kromatisk sekvens, vilket innebär att pianots toner spelas utan att någon hoppas över. Tonbilden nedan visar tonerna c, ciss, d, diss, e, f, fiss, g, giss, a, aiss, b, c. I ena ljudexemplet har en kromatisk ton hoppats över, lyssna och finn svaret längst ned på sidan.
Hur du kan utveckla gehöret
Ett första steg kan vara att försöka lyssna sig till om nästa tangent som ska spelas på pianot är till vänster eller höger om tangenten du just spelat. Som nästa steg ska du försöka lyssna dig till vilka intervaller som gäller, alltså hur långt avstånd det är åt vänster eller höger till rätt tangent. Längre avstånd mellan tangenter gör det svårare.
Som övningsmaterial kan du använda enkla melodier där du eventuellt spelar enbart en ton i taget. En bra träningsmelodi är den kända "Oh! Susanna" vars första partier består av förflyttningar på antingen ett eller två tonsteg (dvs. skalsteg, versionen nedan är transponerad till C dur och du spelar därför enbart på vita tangenter).
Börja med att spela efter noterna, men försök sedan övergå till att lyssna i stället för att titta i vilken riktning du ska förflytta dig till nästa ton.
Med tiden vill du även lära dig att kunna spela harmonin, till exempel ackord, med hjälp av gehör. Ett tips är också bokserien Pianogehör 1, 2 och 3.
Att träna upp sitt gehör är tidskrävande och tålamod behövs. Att uppnå en förmåga att kunna spela en hel låt efter en enda lyssning, som en viss Mozart kunde ståta med, är det dock få som gör. Men för varje steg framåt i utvecklingen av ditt gehör kommer du få det roligare vid pianot.
Som sades innan gör förmågan att "spela på gehör" att du inte är nödgad att använda notblad. Det är dock fel att se på spel efter gehör och spel med notblad som två motpoler. Ibland kan du ha nytta av bra gehör även då du spelar efter noter, detta särskilt vid tillfällen där du för en stund fäst blicken på tangenterna och förlorar tempo när du måste titta upp på noterna igen. Med hjälp av gehör kan du ofta känna på dig vilken nästa not borde vara att därför spela den direkt innan blicken hunnit upp till rätt plats på notbladet igen.
Det är också viktigt att kunna urskilja när ackordbyten sker och helst i vilka intervaller. Detta inte minst för den som improviserar över ackord. Hur väl ackordbyten låter sig höras beror på vilka instrument som är inblandade och hur framträdande ackordbytena är i arrangemanget. Det spelar också roll hur ackorden läggs, omvändningar gör det svårare att identifiera ackord.
Ett annat tips är att inte alltid spela efter "instruktioner", det vill säga allt från noter till ackord och skalor. Genom att spela efter noter eller spela ackord och skalor "ställer du inga frågor" till dig själv var du ska gå härnäst utan svaret finns redan (t.ex. i form av en angiven ackordföljd). Ditt musiköra utvecklas mer om du ibland i stället försöker lyssna dig fram.
Svaren angående ljudexemplen:
1. I det andra ljudexemplet är den femte tonen ett tonsteg för lågt (gess ist. för g).
2. I det andra ljudexemplet har en ton hoppats över, giss (vad som spelas är c, ciss, d, diss, e, f, fiss, g, a, aiss, b, c, ciss).